Om mig (och mina hundar)

Jag som är matte till Pirra, och som står för Istappens Kennel, heter Lena Joki, är uppvuxen i Haparanda och bor sedan drygt två år tillbaka i Gällivare. Jag bor i ett hus i centrala Gällivare tillsammans med min sambo och hundarna Pirra, Kila, Mumin och Hemulen. 

 

Jag är utbildad allmänlydnadsinstruktör, spårinstruktör och agilityinstruktör inom SBK och har hållit rätt många kurser över tiden. Agilityn har jag dock lagt ner eftersom jag vill satsa helhjärtat på brukset och tjänstehundsbiten.

 

Min första hund - mycket efterlängtad! - skaffade jag 1996 tillsammans med min dåvarande sambo. Det var lapphunden Raidis Flisa. Hon var en underbar vän och läromästare! Med henne sprang jag på utställningar, tävlade agility och provade på lite av varje i hundsportväg. Hon var mycket duktig på att spåra, men har bara gjort det som aktivering. På den tiden hade jag också mycket liten hum om vad spårtävlingar innebar... Vi provade också på lydnad, men med facit i hand var vi katastrofala på lydnadsplan ;) Det var, för att fatta sig kort, segt och skälligt ;) Det handlade väl dels om att hon hade stark vilja, men främst om att jag faktiskt inte kunde särskilt mycket om hundträning ;) Dock fick vi faktiskt till en helt okej vardagslydnad.

Med Flisas son, Istappens Storm, började jag så smått att känna på spårträning inför tävling - gick kurser och lärde mig mycket. Vi har också tränat lydnad och lite agility men han är inte tävlad av flera olika skäl.

Min tredje hund, vorstehn Råvatj J-Kila som jag delar med hennes husse, har tävlat spår och lydnad med mig och jagar med husse. Hon är uppflyttad till Elitklass Spår och har ett förstapris i lydnadsklass 2. Hon har ett underbart driv och är superduktig på alla "skogsbitar", men ligger högt i stress vid aktivitet och ljudar väldigt mycket under lydnaden - något som jag aldrig riktigt fått bukt med. Eftersom jag lärt mig en del under vägen så tror jag att det skulle gå bättre om vi fick göra om allt nu... Men det är svårt att veta säkert... Kila är i alla fall numera pensionerad från tävlandet men är en mycket pigg och fräsch nioåring, utan andra ålderstecken än ett grånat ansikte. Hoppas att det förblir så LÄNGE!  

 

Ända från första hunden har jag varit mycket intresserad av både relationen hund/människa, och av hur man bäst tränar hund. Jag har gjort en hel del misstag och en hel del bra saker och har lärt mig massor på vägen. Och jag är säker på att jag har MASSOR kvar att lära, och det ser jag fram emot! :) 

Jag har provat på många träningsmetoder, och då och då omvärderat metoder och ideologier. Den filosofi som jag landat i angående hundträning, är att det ska vara STENKUL att träna, både för ägare och hund - men det ska också finnas regler och ramar. Inlärningsmetoder finns det många, och jag tycker att de ska anpassas efter individen. Det som fungerar är bra (förutsett att ingen mår dåligt av det förstås).